Produced by Jari Koivisto
En roman på g-strängen
Af
M. E. FRANCIS [Mary Elizabeth Blundell]
Öfvers. för Hbl.
Helsingfors,Hufvudstadsbladets Nya Tryckeri,1901.
Innehåll.
I. Introduzione
II. Staccato.
III. Molto espressivo.
IV. Capriccioso.
V. Giocoso.
VI. Accelerando.
VII. Scherzando.
VIII. Molto Furioso.
IX. Con tristezza.
X. Allegretto ma non troppo.
XI. Mezza voce.
XII. Allegro Agitato.
XIII. Adagio con Tenerezza.
XIV. Andante con variazione.
XV. Apassionata subito.
XVI. Pastorale.
XVII. Crescendo.
XVIII. Sempre crescendo.
XIX. Finale con molto sentimento.
Introduzione
— Har ni lagt in bössfodralet?
— Ja, sir John.
— Och Golf-klubborna?
— De ligga här i hörnet, sir John.
— Bra — gå då och skaffa biljetter.
Sturgess försvann och sir John började långsamt gå af och an påjärnvägsperrongen; han såg sig under tiden en smula otåligt omkring, tyhan hade anländt fulla tio minuter före tågets afgång. Någonting dylikthade sällan förut händt honom och han var naturligtvis förargaddäröfver. Han kunde icke begripa hvad som farit i Sturgess, den dummakarlen, som vanligtvis ordnade hans afresa så noga, att han hade precistre minuter till sitt förfogande på bangården. En för att komma ut påperrongen, den andra för att köpa ett par tidningar och den tredje föratt bekvämt sätta sig till rätta i hörnet af sin kupé. Men Sturgess?Nå, ingen betjänt är värd sitt bröd, om han ej inom tre minuter kanlämna in bagaget, lösa biljetter och vara tillstädes till affärden.
Denna tidspillan gick sir John så mycket djupare till sinnes, som hanegentligen icke försummade det minsta. Han var sedan vidpass två årtillbaka innehafvare af sitt baroni och sina gods och till hansbesittningar hörde äfven bärgvärk. Hans vänner hade icke riktigt redapå om man gräfde tenn, kol eller järn där. Men så viste de i stället påpricken, huru stora hans inkomster voro, och om de också voro nogvänliga att tre- eller fyrdubbla dem, så var det likväl klart ochtydligt för hvar och en, att John Croft var ofantligt rik.
Men det var icke hans enda företräde. Han var dessutom ung — icketrettiotvå år ännu — vacker, frisk och full af uppriktigt intresse förlifvet och sina medmänniskor.
Han hade valt den diplomatiska banan, innan hans farbrors oväntadefrånfälle befriade honom från mödan att sköta någon syssla, och som hanvar en begåfvad människa och hade inflytelserika bekantskaper, så hadehan samlat allehanda intressanta erfarenheter i främmande länder.
Medan han gick af och an på Waterloostationens af människor öfverfyldaperrong, ilade hans blick snabt iakttagande från det ena ansiktet tilldet andra. Tid efter annan smålog han öfver något yttrande, han hördebland mängden. Men plötsligt vände han sig tvärt om och stirrade eftertvå gestalter, som just gått förbi honom. Det var ett par små varelser,två täcka, mörkögda damer, som tämligen upprörda talade franska medhvarandra. Därvid blef han i tillfälle att observera, att de båda vorounga och vackra; den ena var i synnerhet en i ögonen fallande skönhet.Den andra, som var belamrad med sjalar och paket, försökte just hjälpasin följeslagarinna att stig